sandrabandyflicka

Ett par dagar har bara susat förbi och tankar om att jag ska skriva har återkommit gång på gång. Men nu är det dags. Det är onsdag och det är nu enbart SJU lediga dagar kvar tills jobbet börjar igen. Blandade känslor börjar smyga sig på. Ohh shit, allt det där jag skulle hinna med under min låååååånga ledighet. Har jag hunnit med det? Vad återstår, lite fönsterputsning, storstädning, sätta upp tavlor, olja in trädplattorna på balkongen, träna på att bli stjärnkock, lära mig spanska, läsa 100 böcker, skriva på VSKs hemsida osv.  Med min fantasi och mina ibland något överdrivna ambitioner så finns det inte en sekunds chans att jag någonsin kommer hinna med allt jag vill och önskar.

Då kan man ju undra vad jag gjort senaste veckan.

Torsdagen var rolig som fan. Jag promenerade runt större delen av dagen med en  god vän och kikade runt i Stockholm. Har jag inte pengar så att jag kan shoppa en massa onödiga snygga prylar på rean i stan så finns det en annan spännande sak som lockade. Jag valde att GÅ. Jag fick se nya delar av Stockholm som mina ögon aldrig tidigare skådat. Bara det att vi vandrade runt på söder i huvudstaden var något nytt, nya erfarenheter är alltid skoj. Äventyr finns för den som söker. Bilderna nedan kommer från min promenad från den vackra huvudstaden.



Vi traskade runt bland en massa vackra, dyra hus och lite båtar.



Lite för dyra lägenheter för min budget, men att titta är ju gratis, eller hur?



Jag klarade inte att gå förbi denna vackra varelse utan att ta en bild. Tyvärr blev hon lite föragad på oss eftersom vi var ruggigt nära hennes små änglar.



Mamma svan gav oss onda ögat, men jag hann ta en liten bild på de små underverken innan hon hann skrämma oss därifrån.



Ännu mer hus och vatten.




Även denna torsdag blev mitt trädbehov stillat. Tänk om jag hade fått gå och lägga mig trädlös i sinnet, det hade jag nog aldrig överlevt.



Jag tror att kyrkan hette Katarinakyrkan. Det kan vara fallet att jag tyvärr redan glömt namnet.



I denna vackra park avnjöt vi varsin piggelin.

Det blev en rad små tillfälliga stopp under dagen. Det blev frukost, fika, glassätning, lunch och även middag på kvällen. Jag måste faktiskt erkänna att mat är bland det godaste och bästa som finns här i världen, vore tråkigt om det inte fanns. Under kvällen fortsatte trevligheterna då jag åt ute på en trevlig restaurang och bowlade med en ung trevlig man. Tyvärr måste jag meddela att han förlorade fyra raka matcher i bowling. Det är lite synd om männen när de får stryk mot en kvinna ;)  Nu ska vi se vad jag kom upp i för poäng...hmm...jag tror det blev över 150 något. Det får jag allt vara nöjd med.


 
Dagarna som följt har erbjudit flera roliga saker. Det har blivit fika med vänner, besök i mormors trädgård arbetande, en massa promenad med vänner, tacosätning med Anna och Tiia, golfstudiebesök, film och minigolf. Bara för att jag ätit pencilin så är jag inte döende.

Nu börjar John B skaka om mig ordentligt. Ögonen vibrerar och jag kände precis ett sånt där sovryck. Nu går det inte längre...så trött. Sov Sött...

Nu har jag redigerat denna text lite i efterhand, om någon nu redan hunnit läst bloggen får jag be så hemskt mycket om ursäkt då jag stavat fel lite överallt. Min mentala kapacitet var inte 100-procentig i natt tyvärr. Det kan ju vara några själar därute som blivit skraja  över att släppa tillbaka mig till jobbet då jag verkar ha tappat stinget. En svensklärare som inte kan stava, vad är det?

Åhhhhh vad jag vill träna var mina första tankar då jag slog upp ögonen denna ljuva onsdagsmorgon. Efter allt vilande och drickande samt en stor godispåse föregående dag var träningssuget enormt. Jag slängde snabbt i mig lite frukost och drog på mig mina något för stora löpardojor.




Ett pass i gymmet, sen träffade jag på Sara vid spåret och vi tog oss runt 12,5 km. Vi var riktigt duktiga, speciellt Sara kämpande på riktigt bra. MIn egen insats var väl kanske inte strålande. Egentligen borde jag kanske ha
stannat hemma då jag faktiskt har en infektion i kroppen.

Läkarbesöket behöver vi inte gå in på. Sånt vill man oftast bara glömma. Jag hatar verkligen sjukhusmiljöer. Vita, sterila och tråkiga väggar. Lalalalalalalalala!

Tråkigheter ersattes snart av glädje. Jag var och fikade hos Pelle och fika då äran att träffa Azi igen och hennes kille Charlie. Även Daniel var med på ett hörn.



Azi och Charlie. Denna gång syntes dina ögon ordentligt Azi!



Daniel och Pelle. Som vanligt kopplar Pelle på sitt vackra modelleende =)



Liten sammanbiten Sandra i något problematiskt skeende.



Pelle hade varit duktig och både plockat blåbär samt lagat en paj. Jättegott var det Pelle, tack så jättemycket!



Efter det trevliga fikat hade jag turen att bli bjuden på grillparty vid kullen på bangatan. Min kära bror och hans tjej Anna bjöd på lite grillad mat. Gott, gott, gott!



Anna och hennes älskling Mist.

Tyvärr så har min kropp tydligt deklarerat att den inte riktigt vill bli helt frisk. Jag försökte kurera mig med följande:



Äckligt, men vad gör man inte för hälsan.



Små citroner gula.....

Nu är det dags att dejta herr Blund igen. Tacka alla fina människor för att ni gjort denna dag till en bra dag trots en liten dos av smärtsamma upplevelser.

Kram

Redan igår kväll överaskades jag av ett av de värsta åkommorna som finns. Ledtråd till den som inte vet; sveda, toabesök, enormt vätskeintag och enorm frustration. Ja precis som du tänkte i detta ögonblick, blåskatarr! Ett annat vackert och längre namn, urinvägsinfektion......Fy fan!




Denna dag kan jag inte direkt räkna till sommarens bästa då jag framför allt har pimplat så mycket vatten som jag bara kan. Jag är nog uppe i sju liter utan att överdriva. Om någon av förmodan träffar mig i morgon, snälla snälla fråga då inte vilken månad jag är i. Att dricka vatten är inte en styrka jag har, men utan att överdriva så har jag aldrig druckit så här mycket någonsin.

 Men hur är det man säger; efter regn kommer solsken. Jag håller tummen för att detta är över i morgon då det kommer ske lite andra roliga saker. Det som dock gjort mig glad är att jag pratat med några goda vänner idag som faktiskt har muntrat upp mig både i telefonen och på datorn. Tack för att ni finns!



Nu tror jag att jag ska försöka sova bort lite baciller. Sov sött alla därute!

Klockan 9.46 ringer mamma på dörren. Det är dags att fara. Mormor sitter förväntansfull i den röda opeln. Den är lika röd och skinande blank som alltid. Vi kör så det ryker genom Sala för att sedan titta lite i ett shoppingcenter



I morgongåva stannar vi för att kika in på ett ställe som tydligen har en koppling till den jättestora affären i Ullared. Jag har tidigare varit i Ullared där det är helt crazy. Jag och Sara en kompis fick köa i säkert två timmar för att komma in i byggnaden. Detta ställe var på idag var något lugnare, något mindre saker att kika på men vi trivdes bra därinne och shoppade loss. Det blev dock mest en massa vettiga grejor som matlådor, tavlor och lite sånt. Tyvärr har jag lyckats få någon form av tantbeteende. Jag har blivit fanatiskt intresserad av gardiner. Det måste nog tyvärr vara ett åldertecken. Vart jag än går ser jag vackra gardiner i alla världens färger...Det spelar ingen roll hur många gardiner jag skaffar mig, det finns alltid några fler som kan vara bra att ha.




Solen skiner och det blåser till och från som bara sjutton. Vi var beredda på stor nederbörd men fick inte ens en droppe regn på oss. Nästa resmål är metropolen Sala som bjöd på följande:



Detta var ett gulligt litet hus som stod inne mitt i centrala Sala. Det var riktigt kul att vandra runt i denna lilla söta grannstad. Nästan lite skamligt att jag aldrig varit där tidigare. Fyra mil är ju inte särskilt långt att åka.



Eftersom vi är tre hungriga damer så var vi tvungna att leta rätt på ett matsälle snarast möjligt. Just därför tog vi ett JET-plan och flög till Akropolis. Jäklar vad det kan gå snabbt att åka ibland! Vi reste till och med i tiden och kom till det antika Grekland.



Den grekiska miljön fick oss att må riktigt bra. Jag och lilla mormor Gudrun sitter och förväntansfullt väntar på den goda maten som vi hoppades få in till oss.



Även mamma Lena verkade trivas och gillade läget.



Rätten som alldeles snart hamnade i min mage råkade bli Fläskifilé Oscar. Ojdå, det var kanske inte helt grekiskt ändå.



När matkoman nått våra kroppar var vi ändå envisa med att ta oss ut och fortsätta vår tur runt om i Sala. Naturen är fascinerande och vi hittade ganska snart en helt underbar grön park med porlande vatten. Mamma gnölande om att det luktade fågelskit, men hon överdriver rätt friskt ibland.



Åhh så fint det är........



Kan man besöka en stad utan att besöka dess kyrka. Tydligen inte? Mormor har en fallenhet för kyrkor så vi hängde på och kikade runt.  Vi besökte Rosornas kyrka som tydligen brunnit ner under 1600-talet en gång. Flera tusen vackra rosor var målade runtom på väggar och tak.


Amen!




Alldeles snart var vi på språng igen. Nästa resmål var Skultuna messingsbruk där vi kikade på allt möjligt. Dagens shopping hade dock satt sina spår då jag inte längre hade riktigt samma shoppingsug längre.



Kan inte hjälpa det men jag älskar träd och vatten så här följer några bilder i naturens tecken. Grönt är skönt och jag kan inte leva och må bra utan att dagligen få se träd.








Vi avrundade vår tur med att kika i lita affärer i området. Mysigt är det att gå runt och strosa med två shoppingvänliga damer.

Halv sex slutade vår färd då vi åter igen var tillbaka i Västerås. Det är alltid trevligt att bege sig iväg på nya äventyr och det bästa av allt med det är att man kan få längta hem till sitt hem. Borta bra, men hemma bäst!

Kramelikram