Vadå stressad?
Jag som avslappnad Hawaiiflicka på kryssning.
Jag efter tre arbetsdagar =)
I helgen var jag på min hemliga resa. Sa jag inte att jag skulle åka på en kryssning? Morsan har inget poker face. Så fort jag hörde ordet metspö tänkte jag direkt på vatten. Tänker man vatten så blir det i sin tur att man tänker på en kryssningsbåt. Hur logiskt som helst. Det var jag mamma och Torgny samt lilla mormor som kryssade runt i det stora böljande havet ( den bild jag har iallafall, förstör den inte).
Mamma och mormor spanar på utsikten.
Vi käkade på en rysk lyxrestaurang. Någon slags gurka i glas fick vi. Gott gott!
Skål!
Denna goda tallriks innehåll damp raskt ner i mina vackra mage. Tack för maten alla kära familjemedlemmar =)
Det är inte bara vackert i Norrland. Även Stockholm har sin charm.
Torgny och mamma förväntansfulla i turistbussen.
Mur...
Så himla vacker kyrka. Sjukt fint....
En medeltida stad kändes det som.
Ivanhoe.
Mycket fina tygsaker.
Torgny, mamma och mormor njuter av utsikten.
Åhhh en kompis.
Åhhhhhh, vill ha =)
Soooooooooooooolroooooooooos =)
Tack för en underbar resa kära familj......Kram till er....
Hyperaktiv är bara förnamnet denna ljuva tisdag...
Denna lilla pojke är som jag känner mig just nu. Det går inte att sitta still, blir tokig. I kroppen kryper det och jag kan inte ta mig för något ordentligt. Träning, träning. Idag blev det power walk, friskispass och gym...inte blidde fröken trött av det...hmm..morr..skit!
Så här störd blir man efter sju veckors semester....=)
Jag träffade Carin på eftermiddagen som ville ha mig som försöksfotomodell. Hon har fått för sig att jag är fotogenisk så vi åkte till Björnön och fotade. Eller vi, jag satt väl och försökte se någorlunda naturlig ut medan hon tryckte på en massa knappar. Jag ser med spänning fram emot vad hennes avancerade kamera kan åstadkomma. Kanske är det en ny karrär på gång. Det finns stora modellchanser för smårunda, hyperaktiva 30-åringar. Tillåt mig småle =)
Jag passade på att ta ett kort på stjärnfotografen Carin.
Somrigt värre.
Tyvärr glömde jag att berätta att jag var på kalas igår. Min kära gamla granne Super Mario hade kalas, 58-årskalas. Jag blev bjuden på äppelpaj och coca cola, så himla smarrigt.
MUMS!
Mario och hans dubbelgångare Super Mario.
Vilka underbara vänner jag har
3 dagar kvar till...
Vad ska man säga? Jag känner mig mållös. Det har varit några helt underbara dagar då jag träffat många goda vänner och har gjort en himla massa trevliga saker. Skratt, glädje, aktiviteter, kramar, kämparglöd, god mat/ dryck och gosiga djur. Livet är underbart!
Vackert
Ärligt
Nära
Skratt
Kärlek
Aktivt
Pålitligt
Under torsdagsmorgonen hoppade jag upp ur sängen och bokstavligen vrålade ut ordet träna. En hel vecka hade jag hållit mig från att öka pulsen allt för mycket. Visserligen har jag knatat som aldrig förr men nu var det inge mer pencilin och jag bara längtade efter att få köra slut på kroppen fullständigt. Kalla mig galen, beroende, störd whatever! Den känslan jag får när jag får en sån där skönt adrenalinkick av att träna musten ur mig fullständigt är svår att förklara för någon som aldrig upplevt det. Jag rullade ner till friskis för att börja lite lätt med ett baspass, lekande lätt tyvärr så jag fick öka och hitta på lite jobbigare rörelser. En timme senare skrek kroppen åt mig att det där faktiskt var lite väl mesigt och att jag nog kunde köra en runda i gymmet också. So be it! Jag körde på lite till. Trots detta var jag inte trött, det kändes liksom att jag vilatmig i form under veckan. Anna hade messat om ett pulspass senare och jag var inte sen att säga ja tack och susade senare iväg även på detta. Det var ett mixpass som var rätt skoj och jobbigt. Annars brukar jag inte gilla sånna där hippa pass då man graciöst ska stila runt på dansgolvet. Nu kanske ni som läser redan tycker jag är allmänt galen, men jag spelade faktiskt tennis en bra stund efter detta tillsammans med Azi, Charlie och Daniel. Fyra timmar träning och en Sandra kände sig faktiskt både glad och trött. Jakten på kicken att bli trött lyckades. Trött och lycklig sussade jag skönt...
Fredagen var inte mycket bättre än torsdagen. Aktivt, svettigt, socialt! Det blev både löpning, promenad och badminton. Men eftermiddagen/kvällen erbjöd även förberedelser som bara sjutton. Jag bakade och fixade och donade som aldrig förr. Pajbakning, städning, dukning och operation "förbereda fest".
Lördagen gick i festens tecken...det var det roligaste som hänt på länge. Pajer, god dryck, pratglada själar, lekar och en massa engelskt snack var det. Ju mer man dricker desto bättre blir man tydligen på att tala engelska. Jag fick öva på min språkkunskap för flera år framåt. Tack Charlie! Nu har dessutom alla hört mig snacka engelska. Hoppas att jag inte behöver skämmas för mycket fortsättningsvis...=? Jag fick en massa fina gåvor:
- spinningkort
-blommor
-ett biobesök med sällskap
- lakan
- handdukar
-tv-spel
- örhängen
-doftljus
- muggar
-brandvarnare
-dukar
- likör
- vin
Tyvärr så blev många av bilderna från festen skitkassa. Här kommer några som kan funka lite kanske...
Carin, Chatarina, Mario, Maria, Anna och Elias.
Simon tjej, söta Annica =)
Lillebror Simon med ny lila skjorta.
Azi´s American boyfriend Charlie. You are so good at English =)
Azi är så sööööööööt =)
Maria och Anna.
Elias.
Glad Mario.
Lars, Anna och Per.
Kärleksparet.
Jag får tacka alla för ett trevligt sällskap, en rolig kväll och för de fina gåvorna.
Festen blev dock så trevlig att de två dagarna här närmast har blivit följt av följande ting:
Nu känner jag dock att jag varit ledig lite väl länge. Du som läser detta kommer nog antagligen tycka att jag är konstig om jag säger att jag faktiskt ser fram emot att börja jobba igen. Det är roligt och avkopplande att vara ledig. Carpe diem har varit mitt motto, men det kan bli lite väl mycket av det goda. Nu ser jag fram emot lite mer rutiner och det kan faktiskt vara ganska trevligt att få längta efter fredagen igen. Efter 7 veckors ledighet så blir det liksom som fredag hela veckan hela tiden. Innan jag börjar jobba ska jag dock iväg på en hemlig resa. Mitt på dagen på fredag ska jag åka iväg på en resa med mina älskade familjemedlemmar. Det har tisslats och tasslats länge nu. De har gett mig tre direktiv; pass, fiskespö och ett par bra promenadskor. Min gissning i nuläget är att vi ska på kryssning men det återstår att se. Kul intiativ vilket fall, jag skulle gissa på att det är mamma som står för taktpinnen.
Sömn är något som ibland underskattas. Jag ska ta tag i det nu. Lite mer ordning och reda kan vara bra i livet ibland. Ett seriöst ryck nu innan herr blund ska få sällskap. Natti natti!
