Lite drygt ett år senare....
En utvärdering av 2010
Trivsel...
Vänskap...
Åkande..
Tjärlek =)
Utlandsresor...
Skratt...
Energi...
Närhet...
Trygghet...
Intressant...
Organiserat...
Jag har väl faktiskt landat i tillvaron efter ett omtumlande år. Taggat ner är väl ledordet på en rad områden. Mindre träning, mer vara med familjen och mindre arbete =) Jag trivs när jag får "vara" och slippa all onödig stress. En människa är faktiskt värd något även om man bara "är" ibland. Det finns helt garanterat en rad saker jag bör "göra" och bli bättre på. Jag tar en sak i taget för trivseln är viktigast och det är trist om jag kör på i 180 knyck genom livet.
Vänskapen har varit en viktig del i mitt liv. Men detta år kom det att bli lite nya saker som inträffat då många av mina nära vänner helt plötsligt börja producera barn. Jag ser fram emot att få bli vän med alla dessa nya fantastiska små individer under 2011 och även fortsättningsvis.
Åkande, JES! Det blev Thailand, Grekland, Turkiet, Arvidsjaur, Stockholm, en massa bandyresor och Luleå. Inte illa pinkat. Jag har faktiskt lite ångest över att jag varit en sån miljöbov under året. Plus att jag införskaffat mig en bil och kört X antal mil. Jag har iallafall kommit över min bilrädsla och vågar nu köra även i centrala Västerås.
Tjärlek, trygghet och närhet...jadå, det resulterade i sambolivet för tredje gången i mitt liv. Denna gång blir det tredje gången gilt. + att jag nu även blivit bonusmor åt två söta tjejer.
Skrattat har jag gjort en hel del både med familj och vänner. Maria Marcusson är nog dock den som får mig att skratta mest =)
Energi, vad ska jag säga om det nu när jag är inne i en period då jag mest sover. Men allt är relativt. Jämför jag med förra året så känner jag mig starkare mentalt och det mesta känns roligare. Arbetet framför allt har gått från helvetet på jorden till att bli mer intressant och spännande. Vi får se vad som händer nästa år...???
Intressant har året helt klart varit då jag sett nya delar av världen, träffa en ny kärlek, samt fått känna på hur det är att vara bonusmor. Det är inte riktigt som att vara lärare då mammarollen är lite annorlunda. Läroplanen har jag fått lägga åt sidan för en stund.
Organisation är ett måste med barn omkring sig. Det är en värld jag faktiskt aldrig träffat på tidigare. Det är som ett puzzel med hämtningar, lämningar, matlagningar, läxläsning, födelsedagskalas, tävlingar, uppvisningar, besök hos kompisar, matinköp och så vidare. Det är inget jag lärt mig på två sekunder men nu efter ett halvår börjar jag få kläm på hur jag ska tänka för att få ihop det.
Kort och gott; det har varit ett bra år och jag ser fram emot att börja skriva lite igen.
/ Sandra den sockerberoende.....
Mysiga vinterlandskap....
Vi ser det snöar vi ser det snöar det var ju roligt hurra...
nu är det vinter ja nu är det vinter som vi har önskat hurra...
Ett jävla gnällande gnager sig in i min själ då de veka soltörstande sommarmänniskorna inte klarar en riktig vinter. "Jag fryser" " Nu får det sluta snöa" " Jag längtar till sommaren". Det är mycket tjatande om att det skulle vara det värsta vädret som någonsin skådats. Jag myser faktiskt i detta vackra vita vinterlandskap( somvi inte är bortskämda med efter alla milda klimatförändringar). Alla årstider har sina fördelar och nackdelar. Jag kan inte säga att jag jublar när det snöat så mycket att jag måste bära fram cykeln eller när den isiga cykelbanans blankhet gjort att jag inte kan hantera cykeln som jag borde och ramlat med en hel matkasse över mig. Det är en del av livet...Men en sak är säker. Det finns inget så estetiskt bedårande vackert som ett vinterlandskap där träden klätts av ny gnistande snö. När solens strålar reflekterar den vita snön. Förra veckan var vi på Björnön med skolan och det var faktiskt en av höjdpunkterna hittills detta år. Strålande sol i vit snö. Rejält påklädda energiska och glada barn (tonåringar och även vuxna) lekande i snön...
Som jag nämnde tidigare så har jag under säsongen spelat bandy. Jag har fått testa en ny position, defensiv mittfältare. Rollen innebär att jag ska sabba spelet för motståndarna och jaga som en tok på plan. Detta passar mig alldeles exemplariskt och jag har varit med och spelat nio av tio matcher. Laget har fått en ny tränare som lärt oss det här med att skaffa sig en spelide. Planen har varje match varit att vi ska passa bollen i större utsträckning och att vi ska titta efter en spelare som kommer med fart. Det har varit lite blandat resultat på matcherna men i det stora hela har vi tagit till oss budskapet. Efter tion spelade matcher så slutar serien med att vi vunnit åtta matcher och fått två oavgjorda...=). Nu väntar i morgon en kval mot Tranås. Att det skulle gå bättre än tidigare var jag helt säker på, men så här bra hade jag inte ens drömt om. Hur som helst sitter jag nu och laddar härhemma i min ensamhet. Med vad kan man tänka...Jo...Hallon, vatten, nötter och dinkelbröd med ost...Mumsigt värre.
Nu ska tant Moberg ta och läsa lite. Vi ses inom kort!
En liten årskrönika eller något....
Och vad har hänt detta år? En jävla massa måste jag säga...Flytt till en stor lägenhet som jag älskar, har slutat med bandy för sjuttonde gången i mitt liv, har separerat, lärt mig sova själv, börjat lagat mat, fixat en gitarr med en förhoppning om att lära mig spela, bakat flera gånger, fortsatt att träna som en tok (löpning, spinning, promenader, jympa, tennis, badminton), börjat spela bandy igen. Vad mer...hmmm..Träffat en massa underbara vänner. Azi har bland annat kommit tillbaka till Sverige vilket känns oerhört glädjande =)
År 2009 i en sammanfattning
Tårar...
Vilsen...
Ångest...
Tvivel..
Urlakad..
Separation...
Ensamhet..
Naivitet...
Nervvrak...
Irrande...
Oroande..
Lite bilder från året som gått....
Sandra, Valeria, Maria och Johan på väg till Tallinn.
Sparris och jag.
Skogsmulle är i farten.
100% skyddad. Fiffiga mormor.
Ooooo en trattis....mums!
Svampinvasion.
Pelle the painter.
Sepideh och Sven.
Anna spelar pingis =).
Charlie och Azi.
De tre 30-årskrisarna...Anna, jag och Azi.
Det kom snö. I mängder dessutom.
Och jag träffade unge herr Robert....
Tomtefest...
Nyår.
Beautifully....
Mina förhoppningar om 2010
Trivsel...
Vänskap...
Åkande..
Tjärlek =)
Utlandsresor...
Skratt...
Energi...
Närhet...
Trygghet...
Intressant...
Organiserat...
Kulturnatt i Västerås i gott sällskap
Åååå denna natt, denna underbra natt som vi kallar.....Kulturnatt i Västerås...
Svartån var upplyst med ljus och man skymtade en liten måne i bakgrunden. Tyvärr lyckades inte min lilla rosa kamera fånga den mysiga stämning som faktiskt var på stan. Mysigt mörker, frisk höstluft och ett myller av nyfikna röster som sorlade i centrala Västerås.
Jag, Azi och Pelle inledde denna ljuva kväll med ett besök på Spicy hot där vi avnjöt 13c och 14. Mumsigt värre och som vanligt så rullade jag därifrån. Pelle var dock lite smått irriterad över att jag alltid ska ta kort på honom när han äter. Men gör du inte alltid det Pelle? Du tränar ju som en liten tok ju liksom jag. Äta bör man annars dör man. Eller äta gör man ändå dör man? Fan vad deppigt det blev nu då. Mat ger oss människor ett trevligare liv dock.
Azi var också med på ett hörn. Hon hade redan proppat i sig en massa kebeb så hon var redan lite mätt. Ny frisyr har hon också skaffat sig. Så fin så =)
Enligt Azi så brukar jag se ut så här innan jag börjar fnissa. Så här är jag inte van att se mig själv men säger hon så är det nog så. Det är väl bara att acceptera att det är så här man ser ut. Glatt troll, bättre än ett troll som är ledsen.
Vi genade igenom en kyrkogår. Funderar på om det var norra kyrkogården den hette. Jag har bara bott i Västerås i 30 0ch aldrig har jag sett den kyrkan. Det är trevligt att man kan få nya erfarenheter varje dag.
Pelle, jag och Azi på vandrig i kulturnatten. Tripp, trapp, trull sa Azi. Det är ju en jäkla tur att vi är olika säger jag. Hur kul vore det att vara ute och umgås med två Sandra. Jag skulle nog somna efter en kvart =)
Hamnade i medeltiden. Men 2000-talets rock överöstade tyvärr detta kulturella medeltidagäng.
Azi och mamma utanför på slottsgården.
Trollet Trolle på äventyr.
Modellazi
Nämen titta...vi hittade två stycken ailens. Så roliga =)
Fintfint =)
Pelle laddar för salsa.
Ett två tre dutt...
Hahaha...vad gör jag med läppen...skoj var det iallafall. Azi gillade denna bild och just därför är den med här. Vad jag gör med läppen vet jag inte. Men om bilden kan glädja någon så var så god och skratta =)
Här var den en som gillade läget.
Djup koncentration från mitt håll...
Happy, happy fun fun fun =)
Det var de bilder jag hade från denna trevliga kväll.
En vecka har ju flygit förbi sen jag senast skrev i denna lilla blogg. Tiden bara susar förbi och jag hinner inte riktigt med att skriva allt vad jag vill. Lite andra andra saker begränsar mig som det där med arbete, sömn och socialisation. Förkylningen har lättat och jag har fått tillbaka den kroppsliga energin. Nu har det kommit lite andra jobbiga tankar och det handlar om det dåliga samvetet för att jag vilat från träning i över en vecka. Jag ska försöka bli av med ett beroende nu denna vecka. CHOKLAD. Jag blir så galet sugen på choklad hela tiden och nu när jag var sjuk blev det ännu värre. Det jag ska ersätta detta gift med är havregrynsgröt. Ni kan ju skratta åt det hela men jag är seriös. Nu har jag ett tydligt mål. jag ska äta havregrynsgröt varje dag fram till fredag och inte äta choklad förrän på lördag tidigast. Om jag klarar det? Jag är taggad och vill. Vi får se vad som händer.
I övrigt har det väl varit en ok vecka men den har varit rörig och ostrukturerad vilket jag inte gillar. Bara att inse att jag kanske är lite fyrkantig av mig. Jag blir stressad av när det blir för rörigt. BIlden nedan illustrerar min känsla när jag kom hem i fredags.
Nu är det dags för lite rättning....
Ha en fin dag...
Kram till er alla
Jag lever, har inte lagt ner bloggandet I promise...
En månad passaerade på ett litet klick. Skolstart, planering, massor med papper och så råkade jag hamna på ett träningsläget också mitt i allltet. För den som inte hänger med i svängarna så är jag numera bandyspelare igen och jag räknar kalllt med ett stort stöd i vinter. Ett gäng som står och hejar fram de grövita damerna som antagligen kommer vara väldigt trötta då truppen i nuläget enbart består av 13 spelare.
Just nu är jag inne i ett oplanerat vilotillstånd då de små liven i skolan (man kan ju kalla dem snorungar i dagsläget) smittat ner mig med något virus. För två dagar sen gick jag småleende genom korridoren på jobbet och kände mig glad och tacksam över att jag klarat mig från förkylningen denna gång. Vad händer då en dag senare efter en total träningsgenomkörare? Jag blir matt i kroppen och får ont i halsen som nu följts av att snorflöde utan dess like. Att jag dessutom blir ansträngd av att cykla lite får mig att bli tokig...jag vill ha bra KONDIS!!!!!!!!!! SKIIIIIIIIIIIIIIT!
Vet inte vad jag ska säga om denna månad. Den gick jäkligt snabbt och har präglats av kräftskivor, släktkalas, galen träning, två pubrundor och arbete. Något mer har jag inte hunnit med tyvärr. Sömn är tydligen ett behov som vi människor har så stor del av tiden har jag ägnat åt att sova. När jag tänker på det blir jag dock lite sorgsen i själen över att vi människor faktiskt sover bort en tredjedel av våra liv. Hur många timmar är det? Hur många dagar? Det är tyvärr inget jag kan göra något åt, men skönt är det.
Här kommer några bilder från den senaste månaden.
En äkta flodhäst har missuppfattat det där med att paddla. Vi hamnade mitt inne i vassen.
Så här paddlade min vän Gurra, konstigt att vi hamnade i vassen, en riktig slöis ;)
Life is funny sometimes....
Grodor är söta =)
Carin tog denna fina bild på Björnön.
Träningsläger. Vi är ett hungrigt lag =)
Titta, titta! Även 30-åriga kärringar kan gå skottkärra.
Och hoppa på ett ben kan hon oxå. Observera en rund kalaskula. Vid jul ska den vara ett minne blott.
Kanske är det dags att byta ut barnklubban mot en vuxenklubba. Vad tycker ni? Men den är ju grönvit iallafall.
Firande av att altan är färdig. Det var lite för kyligt för att vara ute.
Mat är gott.
Sann kärlek.
Vi tänker, alltså finns vi.
Fullt fokus, du spelar då fint Simon
Flummar lite...
Lovar härmed att skriva lite oftare. Ha en fin dag alla glada =)
Vadå stressad?
Jag som avslappnad Hawaiiflicka på kryssning.
Jag efter tre arbetsdagar =)
I helgen var jag på min hemliga resa. Sa jag inte att jag skulle åka på en kryssning? Morsan har inget poker face. Så fort jag hörde ordet metspö tänkte jag direkt på vatten. Tänker man vatten så blir det i sin tur att man tänker på en kryssningsbåt. Hur logiskt som helst. Det var jag mamma och Torgny samt lilla mormor som kryssade runt i det stora böljande havet ( den bild jag har iallafall, förstör den inte).
Mamma och mormor spanar på utsikten.
Vi käkade på en rysk lyxrestaurang. Någon slags gurka i glas fick vi. Gott gott!
Skål!
Denna goda tallriks innehåll damp raskt ner i mina vackra mage. Tack för maten alla kära familjemedlemmar =)
Det är inte bara vackert i Norrland. Även Stockholm har sin charm.
Torgny och mamma förväntansfulla i turistbussen.
Mur...
Så himla vacker kyrka. Sjukt fint....
En medeltida stad kändes det som.
Ivanhoe.
Mycket fina tygsaker.
Torgny, mamma och mormor njuter av utsikten.
Åhhh en kompis.
Åhhhhhh, vill ha =)
Soooooooooooooolroooooooooos =)
Tack för en underbar resa kära familj......Kram till er....
Hyperaktiv är bara förnamnet denna ljuva tisdag...
Denna lilla pojke är som jag känner mig just nu. Det går inte att sitta still, blir tokig. I kroppen kryper det och jag kan inte ta mig för något ordentligt. Träning, träning. Idag blev det power walk, friskispass och gym...inte blidde fröken trött av det...hmm..morr..skit!
Så här störd blir man efter sju veckors semester....=)
Jag träffade Carin på eftermiddagen som ville ha mig som försöksfotomodell. Hon har fått för sig att jag är fotogenisk så vi åkte till Björnön och fotade. Eller vi, jag satt väl och försökte se någorlunda naturlig ut medan hon tryckte på en massa knappar. Jag ser med spänning fram emot vad hennes avancerade kamera kan åstadkomma. Kanske är det en ny karrär på gång. Det finns stora modellchanser för smårunda, hyperaktiva 30-åringar. Tillåt mig småle =)
Jag passade på att ta ett kort på stjärnfotografen Carin.
Somrigt värre.
Tyvärr glömde jag att berätta att jag var på kalas igår. Min kära gamla granne Super Mario hade kalas, 58-årskalas. Jag blev bjuden på äppelpaj och coca cola, så himla smarrigt.
MUMS!
Mario och hans dubbelgångare Super Mario.
Vilka underbara vänner jag har
3 dagar kvar till...
Vad ska man säga? Jag känner mig mållös. Det har varit några helt underbara dagar då jag träffat många goda vänner och har gjort en himla massa trevliga saker. Skratt, glädje, aktiviteter, kramar, kämparglöd, god mat/ dryck och gosiga djur. Livet är underbart!
Vackert
Ärligt
Nära
Skratt
Kärlek
Aktivt
Pålitligt
Under torsdagsmorgonen hoppade jag upp ur sängen och bokstavligen vrålade ut ordet träna. En hel vecka hade jag hållit mig från att öka pulsen allt för mycket. Visserligen har jag knatat som aldrig förr men nu var det inge mer pencilin och jag bara längtade efter att få köra slut på kroppen fullständigt. Kalla mig galen, beroende, störd whatever! Den känslan jag får när jag får en sån där skönt adrenalinkick av att träna musten ur mig fullständigt är svår att förklara för någon som aldrig upplevt det. Jag rullade ner till friskis för att börja lite lätt med ett baspass, lekande lätt tyvärr så jag fick öka och hitta på lite jobbigare rörelser. En timme senare skrek kroppen åt mig att det där faktiskt var lite väl mesigt och att jag nog kunde köra en runda i gymmet också. So be it! Jag körde på lite till. Trots detta var jag inte trött, det kändes liksom att jag vilatmig i form under veckan. Anna hade messat om ett pulspass senare och jag var inte sen att säga ja tack och susade senare iväg även på detta. Det var ett mixpass som var rätt skoj och jobbigt. Annars brukar jag inte gilla sånna där hippa pass då man graciöst ska stila runt på dansgolvet. Nu kanske ni som läser redan tycker jag är allmänt galen, men jag spelade faktiskt tennis en bra stund efter detta tillsammans med Azi, Charlie och Daniel. Fyra timmar träning och en Sandra kände sig faktiskt både glad och trött. Jakten på kicken att bli trött lyckades. Trött och lycklig sussade jag skönt...
Fredagen var inte mycket bättre än torsdagen. Aktivt, svettigt, socialt! Det blev både löpning, promenad och badminton. Men eftermiddagen/kvällen erbjöd även förberedelser som bara sjutton. Jag bakade och fixade och donade som aldrig förr. Pajbakning, städning, dukning och operation "förbereda fest".
Lördagen gick i festens tecken...det var det roligaste som hänt på länge. Pajer, god dryck, pratglada själar, lekar och en massa engelskt snack var det. Ju mer man dricker desto bättre blir man tydligen på att tala engelska. Jag fick öva på min språkkunskap för flera år framåt. Tack Charlie! Nu har dessutom alla hört mig snacka engelska. Hoppas att jag inte behöver skämmas för mycket fortsättningsvis...=? Jag fick en massa fina gåvor:
- spinningkort
-blommor
-ett biobesök med sällskap
- lakan
- handdukar
-tv-spel
- örhängen
-doftljus
- muggar
-brandvarnare
-dukar
- likör
- vin
Tyvärr så blev många av bilderna från festen skitkassa. Här kommer några som kan funka lite kanske...
Carin, Chatarina, Mario, Maria, Anna och Elias.
Simon tjej, söta Annica =)
Lillebror Simon med ny lila skjorta.
Azi´s American boyfriend Charlie. You are so good at English =)
Azi är så sööööööööt =)
Maria och Anna.
Elias.
Glad Mario.
Lars, Anna och Per.
Kärleksparet.
Jag får tacka alla för ett trevligt sällskap, en rolig kväll och för de fina gåvorna.
Festen blev dock så trevlig att de två dagarna här närmast har blivit följt av följande ting:
Nu känner jag dock att jag varit ledig lite väl länge. Du som läser detta kommer nog antagligen tycka att jag är konstig om jag säger att jag faktiskt ser fram emot att börja jobba igen. Det är roligt och avkopplande att vara ledig. Carpe diem har varit mitt motto, men det kan bli lite väl mycket av det goda. Nu ser jag fram emot lite mer rutiner och det kan faktiskt vara ganska trevligt att få längta efter fredagen igen. Efter 7 veckors ledighet så blir det liksom som fredag hela veckan hela tiden. Innan jag börjar jobba ska jag dock iväg på en hemlig resa. Mitt på dagen på fredag ska jag åka iväg på en resa med mina älskade familjemedlemmar. Det har tisslats och tasslats länge nu. De har gett mig tre direktiv; pass, fiskespö och ett par bra promenadskor. Min gissning i nuläget är att vi ska på kryssning men det återstår att se. Kul intiativ vilket fall, jag skulle gissa på att det är mamma som står för taktpinnen.
Sömn är något som ibland underskattas. Jag ska ta tag i det nu. Lite mer ordning och reda kan vara bra i livet ibland. Ett seriöst ryck nu innan herr blund ska få sällskap. Natti natti!
En rastlös själ irrar omkring i världen
Ett par dagar har bara susat förbi och tankar om att jag ska skriva har återkommit gång på gång. Men nu är det dags. Det är onsdag och det är nu enbart SJU lediga dagar kvar tills jobbet börjar igen. Blandade känslor börjar smyga sig på. Ohh shit, allt det där jag skulle hinna med under min låååååånga ledighet. Har jag hunnit med det? Vad återstår, lite fönsterputsning, storstädning, sätta upp tavlor, olja in trädplattorna på balkongen, träna på att bli stjärnkock, lära mig spanska, läsa 100 böcker, skriva på VSKs hemsida osv. Med min fantasi och mina ibland något överdrivna ambitioner så finns det inte en sekunds chans att jag någonsin kommer hinna med allt jag vill och önskar.
Då kan man ju undra vad jag gjort senaste veckan.
Torsdagen var rolig som fan. Jag promenerade runt större delen av dagen med en god vän och kikade runt i Stockholm. Har jag inte pengar så att jag kan shoppa en massa onödiga snygga prylar på rean i stan så finns det en annan spännande sak som lockade. Jag valde att GÅ. Jag fick se nya delar av Stockholm som mina ögon aldrig tidigare skådat. Bara det att vi vandrade runt på söder i huvudstaden var något nytt, nya erfarenheter är alltid skoj. Äventyr finns för den som söker. Bilderna nedan kommer från min promenad från den vackra huvudstaden.
Vi traskade runt bland en massa vackra, dyra hus och lite båtar.
Lite för dyra lägenheter för min budget, men att titta är ju gratis, eller hur?
Jag klarade inte att gå förbi denna vackra varelse utan att ta en bild. Tyvärr blev hon lite föragad på oss eftersom vi var ruggigt nära hennes små änglar.
Mamma svan gav oss onda ögat, men jag hann ta en liten bild på de små underverken innan hon hann skrämma oss därifrån.
Ännu mer hus och vatten.
Även denna torsdag blev mitt trädbehov stillat. Tänk om jag hade fått gå och lägga mig trädlös i sinnet, det hade jag nog aldrig överlevt.
Jag tror att kyrkan hette Katarinakyrkan. Det kan vara fallet att jag tyvärr redan glömt namnet.
I denna vackra park avnjöt vi varsin piggelin.
Det blev en rad små tillfälliga stopp under dagen. Det blev frukost, fika, glassätning, lunch och även middag på kvällen. Jag måste faktiskt erkänna att mat är bland det godaste och bästa som finns här i världen, vore tråkigt om det inte fanns. Under kvällen fortsatte trevligheterna då jag åt ute på en trevlig restaurang och bowlade med en ung trevlig man. Tyvärr måste jag meddela att han förlorade fyra raka matcher i bowling. Det är lite synd om männen när de får stryk mot en kvinna ;) Nu ska vi se vad jag kom upp i för poäng...hmm...jag tror det blev över 150 något. Det får jag allt vara nöjd med.
Dagarna som följt har erbjudit flera roliga saker. Det har blivit fika med vänner, besök i mormors trädgård arbetande, en massa promenad med vänner, tacosätning med Anna och Tiia, golfstudiebesök, film och minigolf. Bara för att jag ätit pencilin så är jag inte döende.
Nu börjar John B skaka om mig ordentligt. Ögonen vibrerar och jag kände precis ett sånt där sovryck. Nu går det inte längre...så trött. Sov Sött...
Nu har jag redigerat denna text lite i efterhand, om någon nu redan hunnit läst bloggen får jag be så hemskt mycket om ursäkt då jag stavat fel lite överallt. Min mentala kapacitet var inte 100-procentig i natt tyvärr. Det kan ju vara några själar därute som blivit skraja över att släppa tillbaka mig till jobbet då jag verkar ha tappat stinget. En svensklärare som inte kan stava, vad är det?
I det stora hela en trevlig dag med några mindre lustiga inslag
Ett pass i gymmet, sen träffade jag på Sara vid spåret och vi tog oss runt 12,5 km. Vi var riktigt duktiga, speciellt Sara kämpande på riktigt bra. MIn egen insats var väl kanske inte strålande. Egentligen borde jag kanske ha
stannat hemma då jag faktiskt har en infektion i kroppen.
Läkarbesöket behöver vi inte gå in på. Sånt vill man oftast bara glömma. Jag hatar verkligen sjukhusmiljöer. Vita, sterila och tråkiga väggar. Lalalalalalalalala!
Tråkigheter ersattes snart av glädje. Jag var och fikade hos Pelle och fika då äran att träffa Azi igen och hennes kille Charlie. Även Daniel var med på ett hörn.
Azi och Charlie. Denna gång syntes dina ögon ordentligt Azi!
Daniel och Pelle. Som vanligt kopplar Pelle på sitt vackra modelleende =)
Liten sammanbiten Sandra i något problematiskt skeende.
Pelle hade varit duktig och både plockat blåbär samt lagat en paj. Jättegott var det Pelle, tack så jättemycket!
Efter det trevliga fikat hade jag turen att bli bjuden på grillparty vid kullen på bangatan. Min kära bror och hans tjej Anna bjöd på lite grillad mat. Gott, gott, gott!
Anna och hennes älskling Mist.
Tyvärr så har min kropp tydligt deklarerat att den inte riktigt vill bli helt frisk. Jag försökte kurera mig med följande:
Äckligt, men vad gör man inte för hälsan.
Små citroner gula.....
Nu är det dags att dejta herr Blund igen. Tacka alla fina människor för att ni gjort denna dag till en bra dag trots en liten dos av smärtsamma upplevelser.
Kram
En dag som lite halvt sjuk
Denna dag kan jag inte direkt räkna till sommarens bästa då jag framför allt har pimplat så mycket vatten som jag bara kan. Jag är nog uppe i sju liter utan att överdriva. Om någon av förmodan träffar mig i morgon, snälla snälla fråga då inte vilken månad jag är i. Att dricka vatten är inte en styrka jag har, men utan att överdriva så har jag aldrig druckit så här mycket någonsin.
Men hur är det man säger; efter regn kommer solsken. Jag håller tummen för att detta är över i morgon då det kommer ske lite andra roliga saker. Det som dock gjort mig glad är att jag pratat med några goda vänner idag som faktiskt har muntrat upp mig både i telefonen och på datorn. Tack för att ni finns!
Nu tror jag att jag ska försöka sova bort lite baciller. Sov sött alla därute!
Tre kärringar på vift en sommardag i juli
I morgongåva stannar vi för att kika in på ett ställe som tydligen har en koppling till den jättestora affären i Ullared. Jag har tidigare varit i Ullared där det är helt crazy. Jag och Sara en kompis fick köa i säkert två timmar för att komma in i byggnaden. Detta ställe var på idag var något lugnare, något mindre saker att kika på men vi trivdes bra därinne och shoppade loss. Det blev dock mest en massa vettiga grejor som matlådor, tavlor och lite sånt. Tyvärr har jag lyckats få någon form av tantbeteende. Jag har blivit fanatiskt intresserad av gardiner. Det måste nog tyvärr vara ett åldertecken. Vart jag än går ser jag vackra gardiner i alla världens färger...Det spelar ingen roll hur många gardiner jag skaffar mig, det finns alltid några fler som kan vara bra att ha.
Solen skiner och det blåser till och från som bara sjutton. Vi var beredda på stor nederbörd men fick inte ens en droppe regn på oss. Nästa resmål är metropolen Sala som bjöd på följande:
Detta var ett gulligt litet hus som stod inne mitt i centrala Sala. Det var riktigt kul att vandra runt i denna lilla söta grannstad. Nästan lite skamligt att jag aldrig varit där tidigare. Fyra mil är ju inte särskilt långt att åka.
Eftersom vi är tre hungriga damer så var vi tvungna att leta rätt på ett matsälle snarast möjligt. Just därför tog vi ett JET-plan och flög till Akropolis. Jäklar vad det kan gå snabbt att åka ibland! Vi reste till och med i tiden och kom till det antika Grekland.
Den grekiska miljön fick oss att må riktigt bra. Jag och lilla mormor Gudrun sitter och förväntansfullt väntar på den goda maten som vi hoppades få in till oss.
Även mamma Lena verkade trivas och gillade läget.
Rätten som alldeles snart hamnade i min mage råkade bli Fläskifilé Oscar. Ojdå, det var kanske inte helt grekiskt ändå.
När matkoman nått våra kroppar var vi ändå envisa med att ta oss ut och fortsätta vår tur runt om i Sala. Naturen är fascinerande och vi hittade ganska snart en helt underbar grön park med porlande vatten. Mamma gnölande om att det luktade fågelskit, men hon överdriver rätt friskt ibland.
Åhh så fint det är........
Kan man besöka en stad utan att besöka dess kyrka. Tydligen inte? Mormor har en fallenhet för kyrkor så vi hängde på och kikade runt. Vi besökte Rosornas kyrka som tydligen brunnit ner under 1600-talet en gång. Flera tusen vackra rosor var målade runtom på väggar och tak.
Amen!
Alldeles snart var vi på språng igen. Nästa resmål var Skultuna messingsbruk där vi kikade på allt möjligt. Dagens shopping hade dock satt sina spår då jag inte längre hade riktigt samma shoppingsug längre.
Kan inte hjälpa det men jag älskar träd och vatten så här följer några bilder i naturens tecken. Grönt är skönt och jag kan inte leva och må bra utan att dagligen få se träd.
Vi avrundade vår tur med att kika i lita affärer i området. Mysigt är det att gå runt och strosa med två shoppingvänliga damer.
Halv sex slutade vår färd då vi åter igen var tillbaka i Västerås. Det är alltid trevligt att bege sig iväg på nya äventyr och det bästa av allt med det är att man kan få längta hem till sitt hem. Borta bra, men hemma bäst!
Kramelikram
Vem är jag?
Fullständigt namn: Sandra Li Moberg
Ålder: 29 år men fyller 30 om cirka två veckor
Stjärntecken: lejon
Bor: i en stor trea som jag älskar som bara den
Största intressen: djur (framför allt mina katter), träning, film, musik, vänner, mitt jobb och givetvis familjen.
Staus: singel
Yrke: högstadielärare i svenska och engelska. Nu har jag arbetat i 6 år som detta.
Favoritplats: i min stora säng och sittandes nära klipporna i solnedgången vid Stödesjön.
Bästa jag vet: äta god mat, vara med dem jag tycker om och träna.
Västa jag vet: översittare, gröt och personer som får en kick att skada andra på olika sätt.
Drömresemål: fjällvandring i höga berg, Australien och Italien.
Favorritmat: pasta, pizza, paj och sallad.
Min livsfilosofi just nu:
Dagen idag
Dagen idag är en märklig dag
Den är din
Dagen igår föll ur dina händer
Den kan inte få annat innehåll
än DU redan gett den
Dagen imorgon har Du inte fått löfte om
Men dagen idag har Du, det är det enda
Du kan vara säker på
Den kan du fylla med vad Du vill
Använd Dig av det
Idag kan Du glädja en annan människa
Idag kan Du hjälpa en annan
Idag kan Du leva så, att kanske någon
annan ikväll kan tacka Dig för
att du finns till
Dagen idag är en betydelsfull dag
Den är Din
/Morine
Vill lära mig: blogga, prata spanska, blanda goda groggar, dansa bugg och laga mat.
Förebild: Bamse, världens snällaste och starkaste (jag vill också bli stark och rädda mina vänner från faror) björn och Nalle Puh (han har liksom en förmåga att hitta njutning i livet och har en sån skön avslappnad stil och är sig själv i alla väder).
Religiös: nä, jag tror enbart på kärleken.
Politisk: inte något vidare, men har jag Bamse och Puh som förebilder så innebär det att jag INTE är någon sniken moderat iallafall. Bryr mig om mina medmänniskor.
Nu: ska jag ut på en dagstur med mamma och mormor så jag måste duscha och slänga i mig lite frukost innan det bär av.
Välkommen till min nya blogg!
Hejsan!
Första dagen som en så kallad bloggare då. Måste säga att jag tycker att det känns lite spännande att få lära mig något nytt. Jag har varit nyfiken på det länge men nu jäklar blir det lite skrivande av.
Dagen idag började faktiskt bra måste jag säga då jag faktiskt sov ett par timmar, till skillnad från gårdagens natt som erbjöd hela 0 timmar av sömn. Frusterande och drygt, men dagen idag var bättre...Jag har haft besök av en underbar vän och även lite familjemiddag då min kära far, lillebror Simon och hans tjej Annica kom på besök. Det bjöds på tacos vilket som vanligt resulterade i matkoma. Efterrätt hade jag tänkt i i huvudet innan besöket kom, jag plockade blåbär igår i Rocklundaskogen, men jag orkade liksom inte ägna så mycket tid som jag tänkt till att vara hemmafru (eller hemmafru och hemmafru, måste man inte vara gift för att vara det?).
Eftersom jag gillar att tävla så blev det lite geni. Det blev en jämn kamp som tyvärr farsan tog hem. Han var kaxig redan innan vi började spelet....dohhh! Det är bara att bita ihop, tacka för en god match och börja plugga eller något annat roligt.
I morgon väntar en liten tripp till Sala tror jag det var. Morsan, jag och mormor ska ut och åka. Tanken är väl att vi ska shoppa, men jag är typ pank. Ska råna en bank i natt så det ordnar sig nog =)
Sov sött säger jag till er alla! Nu ska jag kika på en film och Anna Nicole Smith samt äta en kvällsmacka
